ADX-indikatorn skapades av den legendariske J. Welles Wilder med avsikt att kunna utvärdera styrkan i en pågående trend (upp eller ner). Indikatorn antar värden mellan 0 och 100, men värden ovanför 60 är relativt ovanliga. Värden under 20 indikerar en svag trend och värden ovanför 40 en stark pågående trend. Viktigt att komma ihåg är att indikatorn inte anger trendens riktning utan enbart styrkan i trenden. När ADX befinner sig under 20 och stiger upp genom 20-nivån, samtidigt som kursen handlas sidledes, så kan det vara början till en uppgångsfas. Om ADX har befunnit sig ovanför 40 en längre tid i en stigande trend och börjar sjunka under 40-nivån är det ett tecken på en svagare kurstrend, som kan övergå till en sidledes trend eller en fallande trend.

ADX-indikatorn är ett medelvärde av summan av två indikatorer vid namn +DI (Positive Directional Indicator) och -DI (Negative Directional Indicator). +DI är den gröna indikatorlinjen och -DI den röda.+DI mäter styrkan på kursuppgångar medan -DI mäter styrkan på nedgångar. En köpsignal genereras när +DI korsar upp genom –DI, och en säljsignal genereras när -DI skär +DI uppåt.

En varningssignal gällande +DI och –DI är på sin plats när kursen befinner sig i en sidledes trend. Då kan det genereras slagiga köp- och säljsignaler som blir ytterst kortvariga. Ett tips är därför att +DI och -DI bör användas i samråd med övriga tekniska indikatorer. Att ensamt använda en indikator är oftast inte lämpligt.

ADX grundinställning är 14 perioder, men inställningen kan givetvis vara längre eller kortare. Om längre perioder ställs in blir indikatorn mer eftersläpande mot kursrörelsen, vilket minskar känsligheten och samtidigt timingen i trendomslagen. Däremot jämnar längre periodinställningar ut kortsiktigt brus som enbart kan vara temporärt i den större trenden. Ju kortare perioder desto större känslighet, men samtidigt större risk att få falska signaler när kursen är väldigt slagig.